Stenålderskost
Stenålderskost, även kallad för paleolitisk kost, har blivit mycket omdiskuterad under de senaste åren. Många läkare, biologer och antropologer har lyft fram de positiva sidor stenåldersmänniskans kost och leverne innebar. De menar att vi moderna människor ska börja äta stenålderskost för att på så vis undvika många av våra allvarliga välfärdssjukdomar.
Stenålderskost består vanligen av en kost som är baserad på fisk, viltkött, rotfrukter, nötter, bär och frukt. Mjölk- och mejeriprodukter ingår inte. Det samma gäller för raffinerat socker och salt samt spannmål. Inte heller alkohol förekom hos stenåldermänniskorna. En relativt stor del av stenålderskosten utgjordes av animaliska livsmedel då man åt djur som fångades vid jakt. Detta medförde att stenåldersmänniskorna hade ett högre intag av proteiner än nutidens människor. Samtidigt var stenålderskosten mer fiberrik än den moderna kosten
Många forskare menar att vi har föregått evolutionen; våra kroppar är helt enkelt inte anpassade till att äta den kost som vi äter idag. Den mänskliga kroppen ser ju likadan ut idag som den gjorde för 10 000 år sedan. Stenåldersmänniskorna tyckte även de om sött, men i naturen fanns inte den livsfarliga kombinationen av sött och fett som idag sköljer över oss i alla livsmedelsbutiker. På så sätt undvek våra förfäder att bli överviktiga och samtidigt förde de ett nomadiserande liv som innebar att de fick tillräcklig mycket motion. Detta är viktigt att ha i åtanke eftersom det var just kombinationen av kost och motion som medförde att hjärt – och kärlsjukdomar knappast förekom hos stenåldersmänniskorna. En annan positiv faktor är att stenålderskosten har betydligt lägre energitäthet än vår kost. Man behövde alltså äta ordentlig för att bli mätt. Risken för att äta för mycket var därmed liten. Stenåldersmänniskorna hade också ojämn tillgång till föda. När de väl hade mat åt de förmodligen mycket för att lagra energi inför kommande dagar. Den moderna människan däremot har ett jämt och ofta alltför högt intag av kalorier.
Vilka bevis finns det då för att stenålderskosten verkligen fungerar? Forskarna har bland annat studerat jägar/samlarsamhällen på Papua Nya Guinea. Dessa människor livs – och kostföring är fortfarande mycket lik stenåldersmänniskornas. Hos dessa människor förekommer inte hjärt – och kärlsjukdomar, diabetes, stroke eller fetma. Detta trots att en stor del av befolkningen är rökare. Däremot drabbas de av lungsjukdomar såsom bronkit på grund av rökningen. Bybornas kroppsvikt är låg och deras blodtryck, särskilt det viktiga undre (diastoliska) trycket är väsentligt lägre än människor i väst. Det talar för att stenålderskosten verkligen har en gynnsam effekt på vår hälsa.